Vålådalen
I början av augusti fick jag en förfrågan av några vänner om jag ville följa med ut till fjälls. Jag tackade ja, och befann mig strax därefter, en tidig lördagsmorgon, i en bil på väg mot Vålådalen.
Vädret var inte det bästa; det växlade mellan lätt regn och uppehåll på ett sätt som gjorde det synnerligen svårt att anpassa klädseln. Det glömdes dock snabbt bort vid åsynen av omgivningens sevärdheter, till exempel denna fascinerande hängbro.
Hjortonen var inte riktigt mogna ännu, men på god väg och ymnigt förekommande.
Efter någon timmes promenad var vi framme vid målet för dagen: Blanktjärnarna.
Den mycket speciella gröna vattnet fordrade en närmare inspektion.
Efter en fikapaus återvände vi till fjällstationen för en ytterligare kopp kaffe innan hemresa. Allt som allt en mycket angenäm dagstur.
Söråker
För en tid sedan skickade min arbetsgivare mig på kurs till Söråkers herrgård. Efter två och en halvtimmes bilfärd längs de inte alltför spännande E14 och E4-vägarna, möttes jag och mina kollegor av denna ståtliga byggnad.
Söråker bjöd på en intressant naturupplevelse, i form av kombinationen av norrländsk glesbygd, barrskog och industri vid Indalsälvens kust. Utsikten från herrgårdens balkong präglades av den ambitiösa trädgården med många olika trädsorter, snarare än någon storslagen vy.
Herrgården låg insprängd bland samhällets övriga bebyggelse vilket var praktiskt när man ville besöka den lokala livsmedelsbutiken, men samtidigt förtog lite av herrgårdskänslan. Inredningen i såväl konferensdel som mitt rum lämnade en del övrigt att önska, då den varken var modern eller tidstypisk. Maten som serverades var av klart godkänd kursgårdsstandard men inte mycket mer än så, med undantag för frukosten som höll mycket god standard med såväl plättar som juicepress. Även om jag kanske framstår som en smula förutsägbar som Jämtlandsbo, är jag sammanfattningsvis inte alltför imponerad av den västernorrländska kursgården.
En helg i vintersportens tecken
I lördags styrde jag tillsammans med några av mina nya kollegor återigen kosan mot Åre. Vi kunde snabbt konstatera att en av nedfarterna var stängd till följd av att där bedrevs något slags tävling.
Vi begav oss därefter upp på Åresutans topp, för att få några fina åk kring Tusenmetersliften. Här tog dagen en negativ vändning. Det började med att jag ramlade två gånger i rad i en nedfart som jag i vanliga fall inte har några som helst problem med. När vi sedan satte oss i gondolliften tilltog de redan tämligen friska vindarna allt mer i styrka, och när vi klev av vid toppstationen rådde full storm. Liftpersonalen uppmanade oss att snabbt åka neråt och skyndade sig att flytta in bänkar och andra lösa föremål inomhus.
Vi beslutade oss för att försöka ta oss ned per skidor/snowboard. Detta var något av en skräckupplevelse. Sikten var begränsad till uppskattningsvis 4 meter. Jag var mer eller mindre konstant rädd för att navigera fel eller krocka med liftpelare och andra skidåkare. Att hålla ihop gruppen visade sig snabbt omöjligt, och vi fortsatte därför två och två.
Den kraftiga och omväxlande vinden medförde att man ömsom stod stilla, ömsom kastades omkull. I samband med att jag skulle svänga, fick en sådan växling mig att rotera ett varv och landa på bakhuvudet med en kraftig smäll. Lycktligtvis hade jag hjälm på mig. Detta till trots, kände jag mig en smula yr under flera timmar efteråt. Först efter att vi tagit oss ur ovädret, åkt till Rödkullen och inmundigat lunch, blev jag återställd. Då var emellertid flertalet liftar stängda på grund av vädret och hyrtiden på mina skidor närmade sig sitt slut. Vi fann det därför för gott att återvända mot Östersund.
På vägen tillbaka var vädret till en böjan mycket dåligt, men ju närmare vi kom Östersund, desto vackrare blev det. På vägen kunde man även konstatera att stripsteasebaren i Mörsil alltjämt har kvar sin renommésnyltande skyltning, McDonalds hot om rättsliga åtgärder till trots.
''
Under söndagen hann jag pröva mina nyligen inköpta långfärdsskridskor på Storsjöns is, vilket var en betydligt mindre dramatisk och ganska angenäm upplevelse.
På resande fot
De senaste två veckorna har jag flängt land och rike runt i osedvanligt hög omfattning. Det började med två dagar i Sundsvall, där jag inkvarterades i ett hotellrum med egen bastu.
Det måste tillstås att Sundsvalls stadskärna har en viss, kontinental charm.
Därefter bar det iväg till Umeå, och den bekanta utsikten från Scandic Plazas västra sida mötte mig två morgnar.
Runt Tegsbron låg dimman tjock när vad som föreföll vara Polishögskolans studenter var ute på en morgontur.
Jag passade även på att flyga ner till Stockholm, bland annat för att besöka den Kungliga Operan och Stockholms antikmässa. På T-centralen rådde sedvanligt kaos, denna gång på grund av ett rälsfel.
Därefter var det dags att återvända till Sundsvall för ytterligare några dagars vistelse där. Denna gång med det nya snabbtåget SJ 3000. En mycket angenäm resupplevelse, trots att visst strul med tågets datorer föranledde några hastiga inbromsningar.
Efter denna intensiva period, var det skönt mycket att återse Östersunds Västra.
Åre
I samband med att jag var i Åre för att se Kapten Röd förra veckan, passade jag även på att åka lite skidor. Jag och mitt resesällskap inkvarterade i en trivsam och varm stuga i Björnen. På fredagsmorgonen möttes vi av denna strålande utsikt.
Efter en förmiddags strul med skidhyra, inköp av hjälm och liftkort samt stillasående lift, stod vi så äntligen vid karbinbanans toppstation vid 12:30-tiden. Det var en vacker, om än något kall dag; vindkyleffekten låg runt -30 grader.
Det gick dock alldeles utmärkt att åka, och vi hann vi pröva ett flertal nedfarter. Tyvärr strängde liftarna redan kl. 15, varför det blev en i mitt tycke något kort dag. På väg tillbaka mot Björnen tog jag denna bild, vilken är ett bra exempel på de många vackra naturupplevelser som präglade dagen.
Lördagen var något varmare, och även den en fantastiskt vacker dag. Efter utcheckning, återlämning av hyrskidor och fika på Åre bageri, hann vi med att på hemvägen besöka både Åre chokladfabrik och Lundhags fabriksbutik i Järpen.
När vi var tillbaka i Östersund hade klockan ännu inte passerat 13 , och merparten av helgen återstod. Sammantaget en mycket lyckad resa.
Härjedalen
I förra veckan var jag på tjänsteresa i Härjedalen. Som så många gånger förr, bjöd det norrländska inlandet på fantasitska vyer.
Jag fascinerades över den ymniga förekomsten av skidbackar.
På sina håll stod det renar på vägen.
Dagens lunch bestod av en helt fantastisk laxsoppa på Hotell Funäsdalen, och avnjöts tillsammans med denna storslagna utsikt.
Hemfärden gick över Flatruet, på Sveriges högst belägna väg.
Månsåsen
Förra veckan var jag på en kortare tjänstereda i Storsjöns södra omnejd.
Det är fascinerande hur havslik Storsjön är på sina ställen.
Det jämtländska landskapet bjöd i vanlig ordning på många vackra vyer.
Det är fascinerande hur havslik Storsjön är på sina ställen.
Det jämtländska landskapet bjöd i vanlig ordning på många vackra vyer.
Den första snön har fallit, allt är halt
Lagom till första advent kände jag på väg till tvättstugan igår morse säsongens första snöflingor falla mot min nacke. Och de kom inte ensamma. Under hela förmiddagen, och en bra bit in på eftermiddagen kläddes Östersund i vinterskrud.
Umeå
Då min arbetsgivare ville att jag skulle infinna mig på ett möte i Umeå under måndag och tisdag denna vecka, passade jag på att åka dit redan på fredag kväll för att hälsa på vänner och bekanta.
Trots att jag inte varit borta från staden mer än några veckor, hade mycket förändrats. Det s.k. Thornbergshuset var jämnat med marken och vid bågenhuset vittnade denna skylt om ett nytt (eller möjligen omdöpt) matställe.
På universitetsbiblioteket fanns dock min gamla favoritplats kvar i oförändrat skick.
Efter att ha åtnjutit en god väns gästfrihet under tre nätter, var det dags att checka in på Scandic Plaza. Mitt rum bjöd på denna förträffliga vy över Umeås skyline.
Trots att jag inte varit borta från staden mer än några veckor, hade mycket förändrats. Det s.k. Thornbergshuset var jämnat med marken och vid bågenhuset vittnade denna skylt om ett nytt (eller möjligen omdöpt) matställe.
På universitetsbiblioteket fanns dock min gamla favoritplats kvar i oförändrat skick.
Efter att ha åtnjutit en god väns gästfrihet under tre nätter, var det dags att checka in på Scandic Plaza. Mitt rum bjöd på denna förträffliga vy över Umeås skyline.
Gäddede
I förra veckan åkte jag och några kollegor på tjänsteresa till Gäddede i nordligaste Jämtland. På vägen dit korsade vi Inlandsbanan och fick då vara med om en bomfälling.
Längs vägen stannade vi för att titta på ett pampigt vattendrag.
En av Gäddedes främsta sevärdheter är statyn/skulpturen känd som världens största skoter.
På många ställen fick man känslan av att tiden stannat, så som vid denna telefonkiosk.
Utanför bilfönstret bjöd det jämtländska landskapet på många fantastiska vyer.
En stor del av tiden såg man emellertid inte mycket annat än dimma.
På vägen hem åkte vi över Strömsundsbron, vilket var en häftig upplevelse i mörker.
Åre
I onsdags morse möttes jag av den här vyn genom fönstren i en minisvit på ett hotell i Åre, dit min arbetsgivare skickat mig på konferens.
Och att ta sig dit och därifrån tar inte mer än en timme med tåget, här avporträtterat på Östersund Västra.
Indalsälven
För en tid sedan skickade min arbetsgivare mig på konferens till Sundsvall. På hemvägen följde vi Indalsälven. Återigen blev jag påmind om varför jag en gång sökte mig norrut.
