thischarmingman

Kristian Anttila gjorde en av publiken mycket uppskattad spelning och avverkade såväl nytt material som gamla hits i snabb takt. Själv har jag aldrig riktigt fastnat för hans musik eller manér på scen, men det var objektivt sett ett väl genomfört framträdande.

Söråker bjöd på en intressant naturupplevelse, i form av kombinationen av norrländsk glesbygd, barrskog och industri vid Indalsälvens kust. Utsikten från herrgårdens balkong präglades av den ambitiösa trädgården med många olika trädsorter, snarare än någon storslagen vy.

Herrgården låg insprängd bland samhällets övriga bebyggelse vilket var praktiskt när man ville besöka den lokala livsmedelsbutiken, men samtidigt förtog lite av herrgårdskänslan. Inredningen i såväl konferensdel som mitt rum lämnade en del övrigt att önska, då den varken var modern eller tidstypisk. Maten som serverades var av klart godkänd kursgårdsstandard men inte mycket mer än så, med undantag för frukosten som höll mycket god standard med såväl plättar som juicepress. Även om jag kanske framstår som en smula förutsägbar som Jämtlandsbo, är jag sammanfattningsvis inte alltför imponerad av den västernorrländska kursgården.

Under den gångna månaden var den Scharinska villans framtid föremål för intensiv debatt i Umeå. Sedan Västerbottenskuriren avslöjat att Umeå kommun som äger byggnaden inte ville bekosta dess renovering och därför övervägde en försäljning, startade vad som får kallas en folkstorm av protester från politiker, artister och umebor. Ett upprop publicerades, en hemsida och en Facebookgrupp skapades. Undertecknad filade även på ett protestinlägg, som dock aldrig hann publiceras. Nu förefaller det som om kommunpolitikerna tagit sitt förnuft till fånga, varför saken förhoppningsvis är överspelad. Jag vill ändå ta tillfället i akt att uttrycka min åsikt om Scharinska.

Den rosa villan kommer för evigt att ha en lika stor som speciell plats i mitt hjärta. Där har jag sjungit mig hes till fantastiska band, dansat mig genomsvettig till likaledes fantastiska klubbar, roat mig med gamla vänner, träffat nya vänner och blivit förälskad. Jag har aldrig varit med om ett slagsmål, aldrig en illvillig knuff, knappt ens en elak blick på Scharren. Den är kort och gott det bästa uteställe jag någonsin varit på. Den får helt enkelt inte försvinna!

Föregående veckas fredag färdadees jag än en gång på den förträffliga flyglinjen Östersund - Umeå - Luleå, som sedan Direktflygs övertagande trafikeras av ännu mindre flygplan än tidigare.

En timme senare klev jag av på Umeå Flygplats, och ytterligare 40 min senare var jag incheckad på Hotell Gamla Fängelset. Detta visade sig vara en mysig och fräsch inrättning (även om vandrarhem vore en mer adekvat benämning än hotell).

Planen för helgen var att hinna med att uppleva så många av Umeås förtjänster som möjligt. Jag började med med en pizza på Restaurang Ängen. Det kan konstateras att de alltjämt gör de bästa pizzor jag någonsin ätit. Denna gång blev det en Geten.

Därefter bar det av till Folkets hus, för ett endagsbesök på Umeå Open. Tyvärr hade Pete Doherty ställt in sin spelning, vilken jag hade sett fram emot mest. Det blev dock en mycket lyckad kväll ändå. Jag upptäckte det fantastiska bandet Vit päls som utöver att ha ett fint namn gör riktigt dansant indie, vilken denna kväll fick taket i Debaser Umeå (som Studion kvällen till ära döpts om till) att lyfta.

Kvällen avslutades på Äpplet med Den svenska björnstammen. Som alltid när ett för tillfället populärt band som gör allsångsvänlig dansmusik, spelar på Äpplet, blev det även där en fantastisk stämning. Utöver dessa två höjdpunkter under kvällen, hann jag även med att lyssna lite på Brita Kristina, Anna Ternheim, Pompeijus, Moneybrother och några till, samt återse ett antal gamla vänner och bekanta.

En fördel med Hotell Gamla Fängelset är att man till ett rabatterat pris kan välja bort frukost. Jag passade på att utnyttja denna förmån, för att i goda vänners lag avnjuta lördagsbrunchen på Rex. Efter närmare 2 timmars konstant ätande och en stadspromenad, var det dags för nästa musikaliska upplevelse: Carmen på Norrlandsoperan. Det var en bra föreställning med en underhållande tolkning av varket. Jag tyckte särskilt om Rebecca Rasmussens rollprestation och mycket vackra röst samt den bedårande barnkören. Vad jag tyckte mindre om var de lite väl många och lång pratscener som i mitten av föreställning drog ner tempot. Inledningen och slutet av föreställningen höll dock mycket hög klass, och rekvisitaavdelningen visade i vanlig ordning varför opera är bäst på plats (jämfört med turné).

Efter operan hann jag även med ett besök på Scharinska, vilket till följd av nattågsförsening blev något längre än planerat, något som givetvis var en glädjande överraskning. Förseningen kördes dessutom under natten ikapp precis så mycket att jag han med mitt anslutningståg i Bräcke.

När jag så klev av på Östersunds Västra på söndagsmorgonen, kunde jag konstatera att det var en mycket lyckad helg i Umeå, På hållplatsen påmindes jag om att jag dock till följd av resan hade missat Vånna Ingets spelning på Club Corazon. Man kan helt enkelt inte få allt!