Värdskapets plikter
Denna jul var jag för första gången värd för firandet. Det känns som om jag inte har gjort något annat än att springa mellan kylen, spisen och diskhon de senaste dagarna. Det är en svindlande tanke att forna tiders husmödrar gjorde allt detta utan sådana hjälpmedel som elvisp eller mikrovågsugn.
Mina slipsar, del 16
Club Corazon #3
För att inte riskera en upprepning av mitt senaste besök, var jag ute i god tid. Naturligtvis resulterade det istället en längre stunds väntan på plats. Till slut stoppades dock bordtennisbordet undan och ljuset på scenen tändes. Jag blev förvånad över att Popterror var först upp på scen. De gjorde en riktigt bra spelning med en väl avvägd låtlista. Ljudet var ovanligt bra, publiken sjöng med och stämningen var på topp.
Efter en sådan spelning kändes det svårt att engagera sig för något annat, och jag lyssnade därför bara med ett halvt öra på Grand Roses spelning. Det jag hörde lät dock bra. Jag passade även på att lyssna från en lite ovanlig vinkel. Det var intressant att se hur mycket som pågår bakom frontfigurerna på scenen, utan att man märker det från publikhavet.
Pyssel
Efter en stunds klippande och klistrande uppnådde jag nedanstående pedagogiska ordning, med vilken jag var mycket nöjd.
Mina slipsar, del 15
Frihetssymbolen
Oavsett om jag vill frakta bananlådor i Umeå...
... elller en säng i Östersund....
... så kan jag göra det.
MIna slipsar, del 14
Kapten Röd
Jag har flera gånger hört talas Kapten Röd, och tänkt att jag skall ta reda på vilken typ av musik han spelar. Då jag fick nys om att han i fredags skulle spela i Krokomshallen, gjorde slag i saken och lyssnade in mig på Dutuben. Efter idogt utredningsarbete lyckades jag till slut lokalisera ett biljettförsäljningsställe, närmare bestämt Zlavebutiken.
Efter att ha införskaffat en biljett och lyssnat in mig något ytterligare, begav jag mig till busshållplatsen för att åka med 19:15-bussen. Då tiden 20-24 var angiven på biljetten, räknade jag med att komma fram i precis lagom tid.
Väl på plats kunde det konstateras att jag var i onödigt god tid. Efter att ha köat en bra stund i kylan, kom jag innanför dörren strax före 20:30. Då det skulle visa sig vara över två timmar kvar till spelningens början, hade jag gott om tid att bekanta mig med hallens interiör.
På väggarna vittnade affsicher med texter som "Papa Dee - Letting of Steam" och "Alla Pugatjova New LP out now! Watch Out!" om att detta var det största som hänt Krokom på länge. Merparten av publiken torde inte ens ha varit född när dessa evenmang gick av stapeln. Konserten, som arrangerades av Krokoms ungdomskulturråd, hade nämligen åldersgränsen "från årskurs 7" och var även helt drogfri.
En intressant implementering av det sistnämnda var att Polisen genomförde slumpvisa alkoholtester. En tonårsflicka som i kön ondgjort sig över att hennes i BH:n insmugglade alkohol läckte, fick blåsa och därefter avsluta sin kväll något tidigare än planerat.
Efter en lång stunds väntan framför scenen, under vilken jag med glädje kunde konstatera att jag faktiskt inte var den äldsta besökaren, klev så Kapten Röd äntligen upp på scenen.
Konserten höll god kvalitet, även om det tog en bra stund för den ängsliga tonårspubliken att våga dansa. Samtliga låtar som jag förväntade sig att höra, blev framförda. Kaptenen var på gott humör och hade ett intressant mellansnack.
Mot slutet av spelningen gästspelade den lokala förmågan P-danjelsa med denna låt. Även om det var ett pittoreskt inslag, hade jag föredragit att lyssna på Movits! (som gästspelar på andra delar av kaptenens pågående turné).
Vid 23:15 var konserten slut. Då bussen tillbaka till Östersund gick först 00:25, tvingades jag spendera en lång stund med att lyssna på tonåringarnas tämligen ointressanta festplanerande och bekymmersdryftande, och uthärda deras enerverande rökande och snöbollskastande. Detta till trots, var jag ändock nöjd med kvällen.
Lussekatter
I lördags bakade jag lussekatter. Det var en med hänsyn till tidsåtgång och arbetsinsats betydligt angenämare syssla än pepparkaksbaket föregående helg.
Mina slipsar, del 13
Månsåsen
Det är fascinerande hur havslik Storsjön är på sina ställen.
Det jämtländska landskapet bjöd i vanlig ordning på många vackra vyer.
Lars Bygdén
Först ut på scen var dock Ellen Sundberg, som med en fantastisk röst framförde några fina låtar.
Därefter klev Lars Bygdén och hans turnékamrat Richard Lindgren upp på scenen. De turades om att spela vackra melankoliska stycken på sina gitarrer, och ackompanjerade emellanåt varandra. Jag blev överraskad över hur bra Dream on gjorde sig på aukustisk gitarr.
Även om jag lyssnat in mig på för få låtar för att till fullo uppskatta musiken, var det en mycket gemytlig tillställning. Richard Lindgren framförde även några låtar på piano, vilket var mycket uppskattat.
När herrarna efter att ha blivit uppropade på scenen för extranummer, avslutade med att spela Good Times på gitarr och piano, övergick kvällen från stämningsfull till uppslupen med handklapp och allsång. Vackert!
Pepparkakor
I söndags var det dags för traditionsenligt pepparkaksbak.
Sex timmars slit, men så lär de väl räcka hela julen också.