thischarmingman

Sedan några veckor tillbaka har jag lyssnat på Montt Mardiés dubbelskiva "Clocks / Pretender". Det är två intressanta skivor. På den första, Clocks, finns en tolkning av "Let's get away from it all" och 9 egenkomponerade låtar. Det är mysiga låtar i vilka David Pagmars ljusa röst blandas med ett slags indiepopsstorbandssound. Sången är i så pass hög tonart att det är svårt att hänga med i texterna utan konvolut. Tar man sig tiden att göra det, blir man dock belönad. På ett sinnrikt sätt lyckas han finna nya metaforer för det klassiska Hjärta & Smärta-temat, till exempel i låten "I will write a book". Det som möjligen saknas är längden på låtarna. De flesta är så pass korta att de knappt hinner börja innan de är slut, och de skulle definitivt ha varit betjänta av några verser och refrängrepriser till.

Den korta låtlängden är också den största bristen på den andra skivan, Pretenders, vilken består av tio låtar med lika många gästartister. Även om det naturligtvis är en bedrift att lyckas samla sådana storheter som Jens Lekman, Vapnet och Hello Saferide, får man intrycket av att David haft bråttom till skivpressen, med följd att upplevelsen av de båda skivorna är över på lite drygt en timme. Låtarna på Pretenders är av naturliga skäl av varierande karaktär. Tveklöst bäst är "När ni gett dom våld ska vi ge er kärlek", vilken görs tillsammans med Vapnet.

I lördags styrde jag tillsammans med några av mina nya kollegor återigen kosan mot Åre. Vi kunde snabbt konstatera att en av nedfarterna var stängd till följd av att där bedrevs något slags tävling.

Vi begav oss därefter upp på Åresutans topp, för att få några fina åk kring Tusenmetersliften. Här tog dagen en negativ vändning. Det började med att jag ramlade två gånger i rad i en nedfart som jag i vanliga fall inte har några som helst problem med. När vi sedan satte oss i gondolliften tilltog de redan tämligen friska vindarna allt mer i styrka, och när vi klev av vid toppstationen rådde full storm. Liftpersonalen uppmanade oss att snabbt åka neråt och skyndade sig att flytta in bänkar och andra lösa föremål inomhus.

Vi beslutade oss för att försöka ta oss ned per skidor/snowboard. Detta var något av en skräckupplevelse. Sikten var begränsad till uppskattningsvis 4 meter. Jag var mer eller mindre konstant rädd för att navigera fel eller krocka med liftpelare och andra skidåkare. Att hålla ihop gruppen visade sig snabbt omöjligt, och vi fortsatte därför två och två.

Den kraftiga och omväxlande vinden medförde att man ömsom stod stilla, ömsom kastades omkull. I samband med att jag skulle svänga, fick en sådan växling mig att rotera ett varv och landa på bakhuvudet med en kraftig smäll. Lycktligtvis hade jag hjälm på mig. Detta till trots, kände jag mig en smula yr under flera timmar efteråt. Först efter att vi tagit oss ur ovädret, åkt till Rödkullen och inmundigat lunch, blev jag återställd. Då var emellertid flertalet liftar stängda på grund av vädret och hyrtiden på mina skidor närmade sig sitt slut. Vi fann det därför för gott att återvända mot Östersund.

På vägen tillbaka var vädret till en böjan mycket dåligt, men ju närmare vi kom Östersund, desto vackrare blev det. På vägen kunde man även konstatera att stripsteasebaren i Mörsil alltjämt har kvar sin renommésnyltande skyltning, McDonalds hot om rättsliga åtgärder till trots.

''

Under söndagen hann jag pröva mina nyligen inköpta långfärdsskridskor på Storsjöns is, vilket var en betydligt mindre dramatisk och ganska angenäm upplevelse.