thischarmingman

Då jag är lite bekant med några av grabbarna i Popterror, fick jag på lördagseftermiddagen ett tips per sms om att de skulle spela på Clarion om några timmar. Jag begav mig givetvis dit, och fick en bra plats i publiken. Visst ljudtrassel till trots, höll de i vanlig ordning mycket hög klass och bjöd på en bra blandning av gammalt och nytt material.



Efter lite backstagehäng på Clarion fortsatte kvällen på Innerfickan till tonerna av klubben Soul lovers gemytliga 60-talssoul. En mycket lyckad kväll!

I onsdags var Norrlandsoperan på besök i Östersund för att ge en föreställning med Alban Bergs Wozzek. Svältfödd på den ultimata formen av scenkonst, begav jag mig mot  Storsjöteatern i hopp om en fantastisk afton.

Dessvärre var det något av en besvikelse. Såväl solister som orkester höll hög klass, men föreställningen var kraftigt nedbantad visuellt. Storsjöteatern stora scen (som f.ö. påminner väldigt mycket om Idun-scenen på Folkets Hus i Umeå) fylldes nästintill helt av orkestern och solisterna var hänvisade till smal golvstrimma att framträda på. På en storbildsskärm visades stillbilder från vad jag förmodar var ett framträdande på hemmaplan i Umeå.

Även om musiken är den viktigaste komponenten i en opera, är enligt min mening dekor och kostym en stor del av upplevelsen. Med hänsyn till publikunderlaget (salongen var knappt halvfull) kan man kanske å andra sidan inte begära mer i en stad känd i första hand för sitt friluftsliv snarare än sitt kulturdito. När Carmen sätts upp till våren tror jag dock att det får bli ett Umeåbesök för min del.

Då min arbetsgivare ville att jag skulle infinna mig på ett möte i Umeå under måndag och tisdag denna vecka, passade jag på att åka dit redan på fredag kväll för att hälsa på vänner och bekanta.

Trots att jag inte varit borta från staden mer än några veckor, hade mycket förändrats. Det s.k. Thornbergshuset var jämnat med marken och vid bågenhuset vittnade denna skylt om ett nytt (eller möjligen omdöpt) matställe.



På universitetsbiblioteket fanns dock min gamla favoritplats kvar i oförändrat skick.



Efter att ha åtnjutit en god väns gästfrihet under tre nätter, var det dags att checka in på Scandic Plaza. Mitt rum bjöd på denna förträffliga vy över Umeås skyline.

Något som jag velat göra ända sedan jag flyttade in i lägenheten är att testa mitt bakbord. I torsdags blev det äntligen av.



Invigningsreceptet bestod av russin- och äpplefyllda kardemummabullar bakade med dinkelmjöl.

I fredags var det åter dags för Club Corazon.



Baserat på erfarenheter från mitt senaste besök drog jag slutsatsen att banden inte skulle börja spela alltför tidigt. När jag kl. 22:15 anlände kunde jag dock konstatera att detta antagande var felaktigt; Cujo Is A Cat hade redan fullbordat merparten av sitt framträdande och endast två och en halv låt återstod. Det lilla jag hörde lät emellertid bra.



Strax därefter klev Magnus Ekelund upp på scenen och framförde ett antal mycket fina låtar på aukustisk gitarr. Jag uppskattade särskilt hans tolkning av Vapnets "Ge dom våld".



Kvällens huvudnummer var Mattias Alkberg. Jag har tidigare haft svårt för herr Alkberg, tyckt att hans röst låter tillgjord och irriterat mig på hans manér på scen. Inför kvällens spelning bestämde jag mig för att ge honom en ny chans och lyssna lite på honom igen. Det kan konstateras att han har blivit bättre på senare år, och kvällens spelning var en klart godkänd och ganska gemytlig upplevelse. Även om jag inte avgudar det han gör, kan jag tänka mig att lyssna på honom mer i framtiden.



Därefter blev det dansgolv i vanlig ordning, där bland annat signaturmelodin till denna blogg spelades. Under sådana omständigheter är det svårt att vara annat än nöjd med kvällen.