Lund
I oktober skickade min arbetsgivare mig och en kollega på ett seminarium i Lund.
En tidig onsdagsmorgon klev vi av nattåget på Malmö C.
Efter avslutat seminarium passade vi på att se oss lite omkring. Det rådde delade meningar om universitetssjukhusets arkitektur var vacker eller inte.
Likaså stadsbiblioteket visade sig vara utfört i liknande stil.
Lunds domkyrka hann vi även besöka,
med dess astronomiska ur.
På vägen tog jag ut ledigt en dag och passade på att besöka Stockholm, där jag observerade jag denna märkliga farkost.
Ett trevligt avbrott från arbetsvardagen.
Helsingfors
Jag har haft den stora förmånen att få se de flesta av mina största musikaliska idoler spela live. Kent, Bright Eyes och Broder Daniel har jag alla sett mer än en gång. Ett undantag finns dock; Placebo har jag hittills inte lyckats se.Den 14 september var planen att detta skulle ändras. För detta ändamål styrde jag därför kosan mot den finländska huvudstaden, där de skulle uppträda.
Efter ett antal timmar på nattåg, flyg och flygbuss kunde jag till slut flanera på Helsingfors gator.
I väntan på konserten passade jag på att studera Sibelius-monumentet och fascineras över dess slående likhet med Norra Skenet i Umeå.
Jag hann även med att besöka såväl hov- som tingsrätt och gå på en rättegång vid den sistnämnda.
Andra fans var betydligt mer otåliga och köade flera timmar i förväg.
Det skulle dock visa sig att all denna spända väntan var förgäves. När jag anlände till arenan några minuter innan första insläppstiden, stod folk märkligt utspridda. Några grät, andra såg förvirrade ut. Vid ingången stod en man med megafon och ropade ut något på finska, och på dörrarna fanns detta anslag.
Det visade sig att konserten blivit inställd till följd av att Brian Molko hade ont i halsen.
Efter att ha checkat in på kanske det sunkigaste vandrarhem jag någonsin bott på, ätit en tämligen värdelös chop suey och därefter mötts av beskedet om den inställda konserten samtidigt som regn och blåst gjorde sitt bästa för att göra Helsingfors ogästvänligt, var jag en smula bitter på tillvaron.
Under de resterande två dagarna var dock vädret bättre och jag hann med en hel del turistande, däribland studier av stadens överflöd av pampig arkitektur.
På en dentralt belägen marknad kunde man även inmundiga ett brett utbud av fiskrätter.
Och som det anstår en huvudstad, har även Helsingsfors en metro.
Semester
I mitten på augusti hade jag en tredje semestervecka.Under denna passade jag på att borsta av träsöljdskunskaperna från grundskolan, bege mig till Byggmax med cykelkärran och därefter förfärdiga ett mindre snickeriprojekt.
Jag tog även tåget till Stockholm för att därstädes deltaga i årets upplaga av Midnattsloppet.
I övrigt försökte jag mest att ta de sista chanserna för säsongen att utnyttja min balkong i så stor utsträckning som möjligt.
Semester
I juli hade jag två veckors semester. Utan någon föregående planering, beslutade jag mig den första kvällen för att lösa en nattågsbiljett till Borås. En konsekvens av att vara ute i sista minuten, var att ett tågbyte i Ånge mitt i natten var ofrånkomligt.
Från ett trettioårskalas i Borås var det därifrån inte långt till Göteborg, där jag observerade att följande bevis på att den lingvistiska humorn alltjämt frodas på västkusten (texterna på skylten och fönstret lyder "Basement Saxx" och "where's your head at").
Fast besluten att inte stanna för länge på ett och samma ställe, fortsatte jag därefter söderut. På vägen hann jag byta tåg och spendera ännu ett ögonblick i en liten svensk ort, denna gång Alvesta.
Några timmar senare var jag framme i Malmö, där jag bland annat stadsvandrade och passade på att klättra runt i u-båten U 3.
Från Malmö var steget inte långt till Köpenhamn, varför nästföljande dag spenderades där, i gassande solsken.
Väl tillbaka i Malmö hann jag precis med att ta en öl på Moriska paviljongen och lyssna på det sista av Papa Dees framträdande i Folkets park, innan det var dags att hoppa på nattåget tillbaka mot Östersund.
Efter några dagars andhätning hemmavid, bar det dock återigen av, Först till Stockholm, där jag åt vattenmelon med min farmor på hennes balkong under vad som kan ha varit sommarens bästa kväll vädermässigt.
Dagen därpå landade jag med en kamrat i Amsterdam, där vi spenderade några dagar med att gå runt och titta på den förtrollande stadsbilden...
...åka kanalbåt....
... och titta på storslagen konst,
Från Amsterdam tog det knappt fyra timmar med snabbtåget till Paris, där vi besökte klassiska sevärdheter...
... åt fantastisk mat...
... och tittade på nationaldagsparaden.
När jag blickar tillbaka, är jag rätt nöjd med allt jag hann med under två veckor!
Stockholm
Efter några dagars kursdeltagande och efterföljande semester i huvudstaden, är det svårt att inte bli en smula hänförd av alla dess möjligheter. Som att promenera på en öde Sveaväg en tidig lördagsmorgon.
Den jämtländska sommaren
Nationaldagen
Igår firade jag Sveriges nationaldag.
Jag började med att bege mig till Rådshuplatsen för att lyssna på Kim Anderzon m.fl. hålla tal, och se när landshövdingen delade ut flaggor att transporteras ut i länet av motorcyklister.
Hemvärnet bidrog med såväl fanvakt...
... som musikkår.
Tillsammans med de två sistnämnda marscherade jag mot Jamtli, för att där övervara det fortsatta firandet. Där delades det ut matkorgar till idrottare, hölls några ytterligare tal och bjöds bland annat på folkdans.
Efter en halvtimmes köande lyckades jag även beställa en kolbulle.
Frånsett ett mindre regnoväder runt lunchtid var det en mycket trevlig nationaldag!
Vädret
Det är i början av maj, och det har snöat två dagar i rad. Frågan är om man skall skratta eller gråta.
Förändring
I torsdags fick jag en fem bokstäver längre tjänstetitel och en femton minuter kortare promenadväg till arbetet, till följd av att jag bytte arbetsgivare.
Mina slipsar, del 18
Mina slipsar, del 17
Frihetssymbolen
Min cykelkärra är för mig en frihetssymbol. Ett bevis för oberoende, för att det går att göra mycket på egen hand, för att man inte behöver äga bil.
Oavsett om jag vill frakta bananlådor i Umeå...
... elller en säng i Östersund....
... så kan jag göra det.
Oavsett om jag vill frakta bananlådor i Umeå...
... elller en säng i Östersund....
... så kan jag göra det.
Frustration
Mina första kontakter med Jämtlands läns landsting har inte varit helt problemfria. När jag i förra veckan var tvungen att tämligen akut besöka tandläkare, ringde jag till de tre folktandvårdsmottagningar som ligger någorlunda centralt (Allégatan, Odensala och Frösön). Till en var det omöjligt att komma fram per telefon, till de andra två mycket svårt. Väl framme möttes jag av svaret att det är Brunflos mottagning som "har jouren denna vecke", och att de inte kunde ta emot mig under några omständigheter. Istället för att promenera eller cykla till en närbelägen mottagning för att få en behandling som tar ca 15 min, tvingades jag således att åka buss i 1 timme ToR, till en kostnad av 68 kr (!)
(Det kan förtjänar här att påpekas att personalen på Brunflos folktandvård gav ett fantastiskt bemötande. Maken till serviceanda har jag sällan skådat!)
Samma dag som tandläkarbesöket fick jag brev från landstinget om att jag kan välja hälsocentral. I väntan på att jag gör mitt val är jag placerad på en av landstingets hälsocentraler, närmare bestämt Lungviks, vilken ligger några kilometer utanför stadskärnan. Detta trots att det endast några hundra meter från min bostad finns en hälsocentral på Zätagränd.
Jag vet inte om det berodde på att jag inte bodde lika centralt i Umeå, men jag upplevde aldrig motsvarande problem med Västerbottens läns landsting.
(Det kan förtjänar här att påpekas att personalen på Brunflos folktandvård gav ett fantastiskt bemötande. Maken till serviceanda har jag sällan skådat!)
Samma dag som tandläkarbesöket fick jag brev från landstinget om att jag kan välja hälsocentral. I väntan på att jag gör mitt val är jag placerad på en av landstingets hälsocentraler, närmare bestämt Lungviks, vilken ligger några kilometer utanför stadskärnan. Detta trots att det endast några hundra meter från min bostad finns en hälsocentral på Zätagränd.
Jag vet inte om det berodde på att jag inte bodde lika centralt i Umeå, men jag upplevde aldrig motsvarande problem med Västerbottens läns landsting.
Loppmarknadernas mecka?
Under två helger i staden, har jag snubblat över tre tämligen välsorterade loppmarknader på mycket centrala adresser, och enligt en av mina kollegor skall det finnas gott om sådana (loppmarknader alltså, inte adresser) även på den närbelägna landsbygden.
Hemmansägare
En spekulantresa, en budgivning, ett kontraktsskrivande, ett antal kreditprövningar och en enorm skuldsättning senare, är jag nu ägare till min första egna bostad, belägen mitt i centrala Östersund.
(Förvisso är delägarskap i en ekonomisk förening inte det samma som ett hemman, men "nyttjanderättsinnehavare" har ju inte alls samma tjusiga klang.)
Surrealistiskt
Jag går runt på Umeå universitets campusområde. Det är folktomt, stolar står uppställda på bord, toaletter är sommarstängda, soldäcket utanför Lindehallen är öde. Den plats som varit navet i mitt liv de senaste fem åren, måste jag nu lämna bakom mig. Det är inte utan att det känns en smula overkligt.
Här
kommer det snart att bloggas för fulla muggar.
