thischarmingman

Jag har haft den stora förmånen att få se de flesta av mina största musikaliska idoler spela live. Kent, Bright Eyes och Broder Daniel har jag alla sett mer än en gång. Ett undantag finns dock; Placebo har jag hittills inte lyckats se.Den 14 september var planen att detta skulle ändras. För detta ändamål styrde jag därför kosan mot den finländska huvudstaden, där de skulle uppträda.

 

Efter ett antal timmar på nattåg, flyg och flygbuss kunde jag till slut flanera på Helsingfors gator. 

 

 

I väntan på konserten passade jag på att studera Sibelius-monumentet och fascineras över dess slående likhet med Norra Skenet i Umeå. 

 

 

Jag hann även med att besöka såväl hov- som tingsrätt och gå på en rättegång vid den sistnämnda.

 

 

Andra fans var betydligt mer otåliga och köade flera timmar i förväg. 

 

 

Det skulle dock visa sig att all denna spända väntan var förgäves. När jag anlände till arenan några minuter innan första insläppstiden, stod folk märkligt utspridda. Några grät, andra såg förvirrade ut. Vid ingången stod en man med megafon och ropade ut något på finska, och på dörrarna fanns detta anslag. 

 

 

Det visade sig att konserten blivit inställd till följd av att Brian Molko hade ont i halsen. 

 

Efter att ha checkat in på kanske det sunkigaste vandrarhem jag någonsin bott på, ätit en tämligen värdelös chop suey och därefter mötts av beskedet om den inställda konserten samtidigt som regn och blåst gjorde sitt bästa för att göra Helsingfors ogästvänligt, var jag en smula bitter på tillvaron.

 

Under de resterande två dagarna var dock vädret bättre och jag hann med en hel del turistande, däribland studier av stadens överflöd av pampig arkitektur.

 

 

På en dentralt belägen marknad kunde man även inmundiga ett brett utbud av fiskrätter.

 

  

Och som det anstår en huvudstad, har även Helsingsfors en metro.