thischarmingman

I oktober skickade min arbetsgivare mig och en kollega på ett seminarium i Lund. 

 

En tidig onsdagsmorgon klev vi av nattåget på Malmö C.

 

 

Efter avslutat seminarium passade vi på att se oss lite omkring. Det rådde delade meningar om universitetssjukhusets arkitektur var vacker eller inte.

 

 

Likaså stadsbiblioteket visade sig vara utfört i liknande stil.

 

Torsdagen den 11 oktober begav jag mig med några kollegor till Storsjöteaterns studioscen för att få såväl kulinarisk som själslig spis. Till tonerna av Jules Sylvain framförda av gruppen Amusette inmundigades så kycklingsoppa. Även om soppan lämnade en del övrigt att önska, var det musikaliska framträdandet desto bättre. Jag uppskattade särskilt cellisten Christina Didrikssons insats. Allt som allt ett trevligt avbrott i vardagen.

Jag har haft den stora förmånen att få se de flesta av mina största musikaliska idoler spela live. Kent, Bright Eyes och Broder Daniel har jag alla sett mer än en gång. Ett undantag finns dock; Placebo har jag hittills inte lyckats se.Den 14 september var planen att detta skulle ändras. För detta ändamål styrde jag därför kosan mot den finländska huvudstaden, där de skulle uppträda.

 

Efter ett antal timmar på nattåg, flyg och flygbuss kunde jag till slut flanera på Helsingfors gator. 

 

 

I väntan på konserten passade jag på att studera Sibelius-monumentet och fascineras över dess slående likhet med Norra Skenet i Umeå. 

 

 

Jag hann även med att besöka såväl hov- som tingsrätt och gå på en rättegång vid den sistnämnda.

 

 

Andra fans var betydligt mer otåliga och köade flera timmar i förväg. 

 

 

Det skulle dock visa sig att all denna spända väntan var förgäves. När jag anlände till arenan några minuter innan första insläppstiden, stod folk märkligt utspridda. Några grät, andra såg förvirrade ut. Vid ingången stod en man med megafon och ropade ut något på finska, och på dörrarna fanns detta anslag. 

 

 

Det visade sig att konserten blivit inställd till följd av att Brian Molko hade ont i halsen. 

 

Efter att ha checkat in på kanske det sunkigaste vandrarhem jag någonsin bott på, ätit en tämligen värdelös chop suey och därefter mötts av beskedet om den inställda konserten samtidigt som regn och blåst gjorde sitt bästa för att göra Helsingfors ogästvänligt, var jag en smula bitter på tillvaron.

 

Under de resterande två dagarna var dock vädret bättre och jag hann med en hel del turistande, däribland studier av stadens överflöd av pampig arkitektur.

 

 

På en dentralt belägen marknad kunde man även inmundiga ett brett utbud av fiskrätter.

 

  

Och som det anstår en huvudstad, har även Helsingsfors en metro.

 

 

 

 

I samband med att jag fullbordat mitt första år i det postakademiska yrkeslivet, plockade jag lite blåbär och bjöd mina kollegor på paj.

I mitten på augusti hade jag en tredje semestervecka.Under denna passade jag på att borsta av träsöljdskunskaperna från grundskolan, bege mig till Byggmax med cykelkärran och därefter förfärdiga ett mindre snickeriprojekt.

 

Jag tog även tåget till Stockholm för att därstädes deltaga i årets upplaga av Midnattsloppet.

 

 

 

I början av augusti fick jag en förfrågan av några vänner om jag ville följa med ut till fjälls. Jag tackade ja, och befann mig strax därefter, en tidig lördagsmorgon, i en bil på väg mot Vålådalen.

 

Vädret var inte det bästa; det växlade mellan lätt regn och uppehåll på ett sätt som gjorde det synnerligen svårt att anpassa klädseln. Det glömdes dock snabbt bort vid åsynen av omgivningens sevärdheter, till exempel denna fascinerande hängbro.

 

Hjortonen var inte riktigt mogna ännu, men på god väg och ymnigt förekommande.

 

 Efter någon timmes promenad var vi framme vid målet för dagen: Blanktjärnarna.

 

Den mycket speciella gröna vattnet fordrade en närmare inspektion.

 

Efter en fikapaus återvände vi till fjällstationen för en ytterligare kopp kaffe innan hemresa. Allt som allt en mycket angenäm dagstur.

 

Den 27 juli inleddes årets upplaga av Storsjöyran. Formellt sett kallades de två första dagarna för "Klubbland" och endast de två sista för Yran. S.k. "tvådagarsbiljetter" gav dock entré till samtliga fyra dagar. Under Klubbland var det spelningar i/på Teatersalongen, Studioscenen, Intiman, Gamla kyrkan, Gamla Teatern och Ångaren Östersund. Under Yrandagarna öppnades även Stortorgsscenen, Badhusparksccenen, Cirkus och Stora Dans. Jag hann med att se spelningar på samtliga. Därutöver hann jag även med att lyssna på framträdandena vid Indiedagisets husvagn under förmiddagarna och naturligtvis även presidenttalet.

 

 

För mig har det alltid varit något av en principsak att hinna se så många spelningar som möjligt när jag går på festival, dels för att få så mycket valuta för pengarna som möjligt, dels för att det är ett ypperligt sätt att upptäcka nya artister. Under årets Yra hann jag med att bevista följande spelningnar:

Labyrint (i Oleary'stältet på Stråket under söndagen innan), Martina & Madeleine, Görda & Prinsen, Loney Dear, Staffan Hellstrand, David Urwitz, Lilla Lovis, Love Antell, Oh My!, Norra Kust, Linnea Henriksson, Erik Wennergren, Erica Skogen, Mattias Alkbergs Begravning, Lilla Sällskapet, Little Marbles, Kristian Anttila, Eldkvarn, Systraskap, Jakob Hellman & Nerverna, Linnea Olsson, Thåström Aleks, Maskinen, Jonas Jonsson, Rymdekot, Kristal & Jonny Boy, Vånna Inget, Tant Strul, Magnus Ekelund (med och utan Stålet), Joel Alme, Patti Smith & her band, Deportees, Den Svenska Björnstammen och Lars Winnerbäck.